Mia Hafrén, Anna Asunta, Jonte Ramsten och Kasper Ramström bjuder åter på en proffsig show med hjälp av sin femte medlem Grégory Maisse som står för ljudet. Proffsigheten blir dock ett problem i revolutionen då gänget balanserar på linjen mellan show och politiskt budskap. En show som öppnas i en futuristisk värld med Daft Punks ”Technologic”, eventuellt en viss självironi då tekniken är viktig för gruppens a cappella. Och FORK har sin självironi där de målar upp en värld av champagnefredagar och får publiken att resa sej i bänkraderna på komandon via divaimagen där Mia is the queen. Och Mia lyckas perfekt i sina mellansnack där höjdpunkten blir då hon talar om det kommande presidentvalet i U.S,A före låten ”Crazy” som på scenens videoskärm kommenteras med citat av både Platon och Matti Nykänen. Här är det revolution.
I slutet av showen säjs att de har haft en tanke bakom varje sång och jag förstår det men att göra problemet med den globala uppvärmningen till ett shownummer med ”The heat is on” hade på den föreställningen jag såg fungerat mycket bättre om Jonte varigt ärligare i sitt försnack. Personligare.
Det kan mycket väl vara att nyanser i Revolutionen uppfattas olika och personligen älskade jag det intelligenta i att Kasper kommer in med en Army of lovers sång mitt i Money-numret. Skall inte avslöja mer. Det är ändå din inre revolution som är viktigast och du ser kanske något annat.
Sedan får du absolut dansa. Frigörande för själen. Och i sillsalladen av revolutionära budskap ta med det du känner.
