Why do I write in English? Well, cause it´s more Rock n roll when I am giving a review on a band that embodies the stage as Rock stars. Men var inte oroliga jag skall avsluta på svenska.
Fork Chapter 1 - The end. Photo: Juha Mustonen
FORK is true to there combination of harmonious vocals, charismatic diva-like stage presence and self-irony. Entertaining from start to finish. One moment you are astounded and the next swept away. Just like riding a Roller Coaster. And most importantly both the audience and the band are having a ball.
Fork är inte bara de fyra stjärnorna på scenen. (Anna Asunta, Mia Hafrén, Jonte Ramsten och Kasper Ramström) utan även Grégory Maisse, mannen bakom gruppens fantastiska och unika ljuddesign. Samt Tobias Lönnquist som står för ljusdesignen. Ett ljus som i den här showen är sagoligt vackert och spelar med som en extra skön ljudlös ton.
En stor del av FORK:s underhållningsvärde har alltid varigt publikkontakten och mellansnacken där Mia likt en cirkusdomptör kan få oss i publiken involverade med endast en gest eller axelryckning och där Jonte på något sätt alltid lyckas vara både teddybjörnslik och sexgud. Roligt därför att se att den i min mening riktiga sexguden i bandet Kasper (förlåt Jonte) här får släppa loss i verklig publikkontakt till tonerna av "You´re my heart You´re my soul". Kasper får även avsluta den "officiella" delen med ett i mitt tycke underbart låtval; The Arks "Calleth You Commeth I" där gruppen får hela publiken att sjunga med. Mellansnacken handlar den här gången mycket om vad gänget skall göra sen och självklart tycker jag Anna skall bli vår näste statsminister.
Och jag är glad att man inte har gjort en avslutningsshow som är allt för bombastisk. Det är snyggt nära och proffsigt lite som Pink Noise en gång var. Fast bättre
Vad gäller låtvalet blandar man i den här uppsättningen några av FORKs klassiker som exempelvis "Smooth Criminal", "Highway to hell" och "Bad Romance" med nytt material. Jag har följt gruppen under alla dess år och visst finns det ett par nya låtar där jag tänkte "Varför?" då jag hörde dem och klassiska FORK-moments som jag saknade och gärna hade sett igen. Men så är det ju med ett band man älskar. Man kan lära sej det nya även.
Det finns också ett snyggt överraskningsmoment som jag inte vill förstöra för den som skall se föreställningen. Men det är briljant och fem plus kan jag säja även om föreställningen som helhet bara får fyra plus.
Det har ju att göra med att jag recenserar FORK som de Rockstjärnor de är. Bruce Springsteen fick en gång fyra plus för en konsert i en kvällstidning för att nästa dag i samma tidning få fem plus då han spelat konserten igen.
Jag skall följa FORK i graven och kommer säkert få uppleva femplusmomentet. Och en sak är säker: Varje gång jag sett dem under dessa 23 år har jag varigt på gott humör efteråt.
Sedan hoppas jag innerligt hur fånigt det än låter att de slutar på topp 27/5 2020 då deras sista spelning skall vara på Ishallen i Helsingfors. Att de inte övertygas att göra fåniga företagsgig hur mycket pengar de än får. Lär av ABBA.